nya tag

Vet inte om det är Google som vill att jag lever i tron att folk är inne och läser min blogg trots att jag inte skrivit nått på länge samt att jag alltid kännt att jag bara skriver blogg till mig själv och för mig själv. Men statistiken visar att trots mina misstankar och min frånvaro så är det ganska många som varje dag hittar till min blogg ändå...och det vore ju smickrande.

Har gjort många intressanta och långa blogginlägg under promenader eller under tiden jag suttit och ammat, men de har lämnat i mitt huvud. Allt har sin tid, och nu har tiden gått till annat. Har bland annat påbörjat studier i Mathantverk, äntligen. mera om och runt detta kommer jag antagligen blogga, det är väldigt inspirerande. En annan trevlig sak (som jag är barnsligt nöjd över) är att vi äntligen skaffat lantrashöns, Tyrnävastammen. De som känner mig vet hur intresserad av gammalt Finskt, detta gäller även våra finska djurlantraser (och växter), som har just de egenskaper som passar det finska klimatet och är absolut värt att bevara för de fina egenskaper som de har. Hönorna är de första, men beroende på hur och var vi kommer bo i framtiden så hoppas jag ju att även kanske kunna vara med och bevara nån annan djurart, vi får se.

Här har vi tuppen Ukkonen med sina tre fruar Pilvi, Aurinko och Tähti. (Ukkonen betyder åska, det är inget riktigt finskt namn, men hönorna bär riktiga namn som betyder Måln, Sol och Stjärna) Alla tyrnävähöns i genbank. Lovar jag skriver mera om dom en annan dag. ;) Iallafall tar jag nya tag och tänkte mig att sätta på datorn och skriva nått ibland, även om det mäst känns som om jag skriver till mig själv.

paus

Visst känns det vemodigt och konstigt att tänka sig, vi har nu bestämt att klara oss utan höns en stund. (får lära upp katten att äta upp våra matrester...eller kanske lära barnen att äta upp allt på taldriken..) Men vemodet kommer inte med tanke på våra matrester, utan vi kommer sakna de små nyfikna fjäderbollarna på vår gård som nyfiket följer med i allt man gör.

Allt har sin tid dock, och nu är det tid att klara leva utan höns en stund. I hopp om att lättare och snabbare kunna flytta. Vart vet vi inte ännu, men tiden är absolut mogen..

För er som bor i närheten och vill fylla på er hönsflock/börja på en ny, ta en titt HÄR

ruvande höna

Det börjar bli den årstiden igen att ruvlusten smyger sig på hos hönsen. Jag har vid flera tillfällen blivit tillfrågad hur jag gör med min ruvande höna. Om jag flyttar, isolerar den från de andra osv. Tänkte nu berätta även här.

De första tecken jag brukar se hos en höna som ställer sig att ruva är att den ändrar sitt beteende oftast håller sig väldigt nära tuppen (en av våra hönor tar tvärtom avstånd från flocken och söker mat på egna ställen). Om jag då önskar att hönan skall börja ruva så brukar jag sakta fylla hönsreden med golfbollar, mera om detta har jag skrivit HÄR.

Jag brukar oftast låta hönan ligga på golfbollar de första dygnen, och under tiden samla ihop ägg och märker äggen med blyertspenna varvet runt (eftersom då ser man lätt demarkeradeäggen och behöver inte ens lyfta på äggen utan bara på hönan). På det sättet kan man ha koll ifall nån annan höna tränger in extraägg i samma bo (kan då bli för trångt o ägg lämnar på utsidan), blir det mera än 10 ägg så kan det bli för trångt och hönan kanske inte kan hålla alla varma. Att jag lägger alla ägg samtidigt är för att hönan brukar ligga kvar 2-3dygn efter att första kycklingen kommit fram. Så har räknat med att kycklingarna har bättre tid på sig att ta sig fram om de börjar utvecklas samtidigt.

Jag brukar inte flytta hönan under tiden hon ruvar, och inte heller försöka stänga in henne eller skilja av, brukar bara kolla på att det inte kommer extra ägg i boet. Flyttar man hönan kan hon missta sig och gå tillbaka till det gamla tomma boet efter att hon varit o äta. Hon lever alltså tillsammans med de andra hönsen och är lika fri att röra sig som dom.

Jag skriver oftast i kalendern när kläckningen skall börja. För när första kycklingen kommit fram brukar jag flytta ruvhönan och hennes blivande familj, hon är då så upptagen av kycklingen och överger då inte sin lilla pipande vän utan värmer den troget. Jag brukar ha dom skilt den första veckan så de får sin egen mat (så äter de andra hönsen inte upp deras mat), men ändå i närhet till de andra så de kan gå tillsammans efter det. Brukar servera maten i boet sålände den ännu befinner sig där så hon inte behöver stressa iväg ur boet med hungrig kyckling medan de andra inte hunnit sig ut. 

Det lönar sig att ha ett bo på golvet med låg framkant när kycklingarna kommit fram, så att kycklingarna slipper tillbaka till boet om de ramlar ut. När alla kycklingar kommit i gång med ätandet och krafsade har de sedan oftast fått gå med de andra hönsen igen.

HÄR finns mera om hurudan mat jag ger till hönsen och kycklingarna.

fermenterad hönsmat del 2

För en tid sedan skrev jag om att jag tänkte testa sura hönsmat. Ja alltså med samma process som man gör surkål, göra nyttigare mat till våra höns. Helsäd kan vara svårsmält för en hönsmage (kan bli problem med kvävan), och eftersom att vi inte har en sädeskross så fick jag tänka till. Detblev fermenterad hönsmat. Mera om hönsmaten kan du läsa om här.

Så hur gick det? Ja, våra höns mår bättre än nånsin, och lägger massvis med ägg! Jag har ingen vetenskaplig undervisning att hänvisa till för att bevisa att det beror på att jag ändrat deras diet, men jag känner i lilltån att det nog måste bero på detta. På hösten brukar ju äggmängden avta naturligt pga att de ruggar och vädret blir kallare. Men inte hos oss. Våra hönor sprutar ut ägg som om de trodde det var vår! Och då måste jag ju tillägga att dvärgkochiner inte är de hönor man skaffar för att få mycket ägg, de är alltså inte känd som duktiga äggproducenter.

 Känns som vi ännu är i startgroparna med att pröva fram vad som funkar. Prövade blanda med vitlök (det brukar jag ge till hönsen eftersom att ohyra ogillar lukten) men i fortsättningen blandar jag ner det först i matskålen, inte i fermenteringsburken, samma sak gäller torkade och krossade äggskal.

Fast det är meningen att man kan fortsätta fylla på samma grundsats hur länge som hällst (har jag läst mig till) så har vi börjat en ny sats efter att ha använt samma grund i ca 1 1/2 vecka. Känns som att vattnet behövt bytas ut då..

Våra hönor äter alltså nu fermenterad hönsmat bestående av:

en grund på
havre, vete, korn
och så varierar jag med
gröna linser
sesamfrön
linfrön
ärter
solrosfrön



de äter även (som jag blandar med i matskålen först före servering) samma som tidigare:
torkade rönnbär
torkade söndersmulade nässlor
yoghurtlöpe
torkade äggskal
matrester
mer om det här

fermenterad hönsmat

Nu har jag igen testat något nytt. Och vill såklart få dela med mig...

Fermenterad kål känner vi till i form av surkål, Fermentering är ett sätt att konservera mat på, som bygger på en jäsning utan syre. Surkål är kanske den första saken man kommer att tänka på när det gäller fermentering, men även bl.a. yoghurt,ost, salami använder samma process.

Mera att läsa om fermentering finns tex här eller i boken Syra själv.

Fermentering är alltså ett bra sätt att konservera produkter på men även ett mycket nyttigt sätt. Under jäsningen uppstår en massa olika hälsosamma bakterier och vitaminer, maten blir även lättare att smälta. Av dessa orsaker har jag också lagat mat till hönsen med denna metod, för att det alltså är hälsosamt till hönsen. En till orsak till varför jag ville pröva på detta är för att de inte behöver äta lika mycket. Ja hönornas energibehov blir snabbare tillfredsställt, de får de saker de behöver. Win Win tycker jag. Man sparar både pengar och energi på att lägga igång en fermenterad hönsmat, och dessutom mår hönorna bra.

Jag har tidigare skrivit om hönsmat. Och använder fortfarande samma ingredienser. Men nu på ett annat sätt.

Fermenterad hönsmat

Starten kan man göra på flera olika sätt. Lättast går det om man har en start i form av surkål. Det går även att få igång processen utan surkål, men det tar lite länge och kräver att man bandar om i burken rätt ofta. 

Du behöver:

vatten

lite surkål

säd (havre,vete,korn)

Blanda alla ingedienser i en glasburk, se till att vattnet täcker säden väl, då gärna med flera cm (eftersom att säden kommer dra i sig vätska). Låt stå i rumsvärme i tre dagar, blanda om i burken varje dag, gärna flera gånger per dag. Doften skall vara syrlig, som surkål. Inte som mögel eller alkohol, i så fall har det misslyckats och måste kastas bort.

När du tar mat till hönorna så skopar du upp det som behövs och lämnar alltid kvar vätskan och en del av säden. Sedan  fyller du på på med ny säd och fyller på vattnet, blandar om och låter stå till nästa dag. Samma procedur upprepas följande dag och skall gå att fortsätta i all oändlighet.

Denna mat kan innehålla mycket mera än bara säd. I princip kan man sätta med allt som man i vanliga fall även skulle mata hönorna med, dock inte kött och mjölkprodukter.

Jag har använt; korn, vete, havre, ärter, linser, sesamfrön, linfrön.
Kommer även pröva morotskal, äggskal, solrosfrön, (och säkert en massa annat som jag inte nu kommer på)

...

Ger fortfarande matrester och löpe från yoghurten och alla de andra sakerna som jag skrev om i mitt tidigare inlägg om hönsmat, men de träffas först i matskålen och inte i fermenterings burken.

Mera information finns på engelska på tex naturalchickenkeeping

örter i hönsrede

Jag har nångång läst att förr använde man malört, åbrodd, vinruta, renfana och ormbunksblad under ströet i hönornas rede för att motverka kvalster. Jag vill ju slippa att bespruta/pudra mina höns med starka gifter som gör att både ägg och kött inte mera duger till mat. Så ormbunke och renfana hade jag förra vintern torkat och satt i hönornas reden. Hade även plockat skvattram och rölleka eftersom att de även sägs ogillas av insekter. Har inte hittat så mycket information om ämnet på svenska men på amerikanska sidor finns det en del information om andra örter som även kan användas. Intressant tycker jag. Så jag forskade vidare... de örter jag försöker samlar in och torkar i år är:

mynta
basilika
lavendel
rosen blad
citronmeliss
salvia
rosmarin
krasse
kamomill
oregano
ringblomma

malört (lite)
renfana (lite)
älgört
skvattram
åbrodd
vinruta

Vissa av örterna är för att ohyra inte gillar, vissa för att det är antibakteriell eller fungerar lugnande till hönorna. Varje ört har väl sin egen egenskap. Malört och renfana borde man vara lite försiktigare med, eftersom de är ganska starka, men de övriga samlar man in enligt vad man hittar. Hur mycket man sedan lägger i redet kan man fundera lite över. Vintertid lägger hönorna just inga ägg, så de vistas väldigt lite i reden. Jag tror det är viktigare att örterna inte har direkt kontakt med hönornas hud speciellt under sommarhalvåret när de vill ruva, eller att då välja milda örter.

En del färska örter har jag plockat in i reden nu på sommaren, men då milda. Oregano, citronmeliss, mint, rosen blad.. dels för att förebygga uppkomsten av skrutt man inte vill ha, men även för att det doftar gott. Samlar och torkar till vintern, som jag sedan sätter under halmen. Brukar inreda redena med lite kalk i bottnen (detta är också sånt som småkryp inte gillar) lägger sedan lite kutterspån på, sedan är det örternas tur på det sedan hö, toppar det hela med en golfboll (mera om golfbollarna han du läsa här)

Rönnbär

I år finns det massor av rönnbär i Österbotten. Och det är jag ju glad över, så får jag billig och nyttig mat till våra höns genom att torka rönnbär. Har även lagat nya halsband av rönnbären, tycker de blir rätt charmiga även när bären torkat. Har även funderat på att laga julgransprydnader med rönnbär, men vi får se hur det blir... Så en del användningsområden finns redan. Men jag nöjer mig inte med det, nej. Eftersom att det finns så massor rönnbär och de är gratis och dessutom väldigt nyttiga så kan jag ju inte lämna tanken att hitta fler sätt att använda dom.
Tänkte pröva torka dom och göra pulver. Förra året prövade torka tranbär, de är ju också nyttiga, men har så enormt lång torktid, så det får fortsätta vara i frysboxen hos oss. I år är det rönnbärens tur. Tanken är att laga lyckopiller med rönnbär. Kanske även blanda med det i mysli. Rönnbärslikör...

Men nöjer mig inte med det. En rönnbärsgele tänkte jag även försöka mig på. Rönnbär passar säkert utmärkt med älgkött senare i höst! Eftersom att det finns både mycket rönnbär och äpplen i år så passar det ju bra att laga gele av dessa två. Pluss att jag tror att det äpplen gör gelen lite rundare och mjukare i smaken, rönnbär är ju väldigt...stark i smaken. Jag har hört att rönnbären både tål nedfrysning och upphettning utan att förlora sitt näringsvärde (liksom slånbär), så därför tvekar jag inte att koka gele.

Rönnbär-äppel gele

1/2 kg rönnbär
300g äppel
ca 4 dl vatten
1/2kg socker


Rensa och skölj rönnbären, skär äpplen i bitar. Låt koka i 15-20 minuter. Sila gelen och Koka upp den igen. Tillsätt sockret och låt koka ca 10 minuter, ta bort skum som stiger till ytan. Geleprov kan göras genom att ta en klick gele på en kall taldrik (sätt taldriken i frysen en stund före) om man kan dra fingret genom klicken utan att det rinner ihop så är gelen färdig. Häll över gelen i små väl rengjorda glasburkar och förvara svalt.



Till nästa gång jag lagar gele ska jag nog sy en silduk, använde mig denna gång av en vanlig sil i metall, och den släpper ju igenom lite små frön och skalbitar. Så gelen blev inte den genomskinligaste. Men god ändå.

smått igen

Pipandet fortsätter hos oss. Två av hönorna har nu ruvat för andra gången i år. Och visst är det fortfarande lika spännande varje gång hur det kommer att lyckas och vilka färger kycklingarna kommer att ha. Speciellt då när man köpt in avelsägg. Av de 10 äggen vi senast köpte kom det dessa sex söta dunbollar. Tack för äggen M-B.

Fru Pesonen fick "oväntat" tre kaninungar. Vi har tidigare hoppats att hon skulle få ungar, men då utan resultat. Hon är en dam som redan haft sina mest fruksamma år. Så nu hoppas vi att nån av ungarna är en flicka, som får bli kvar hos oss för att föra vidare sin mors vackra gener. :)

hönskycklingar?

 Många som hoppas på hönskycklingar i år. Chanserna är ganska goda, för det finns en hel del kyckligar att välja från.. Största delen brukar tyvärr visa sig vara tuppar. Väntar och ser. Beta bestämde sig börja ruva kull nummer två, och jag som precis bestämt att sälja henne, henne kan man alltså få köpa med kycklingar då istället. :)

Nyaste kycklignarna har Blenda. Sju ljusa små. :)



Asta med sina växande små.

Airas kycklingar kan man nästan ana vilka som är tuppar och kycklingar.

Denna lilla höna Chika har redanen ägare :)

23.5

Samma dag som vår son fyllde 8 år fick vi mera kycklingar. Astas första kyckling kläcktes den dagen. Skulle det ha varit första kycklingen för i år så skulle den fått betydligt mera uppmärksamhet, men vi har redan fått över 30 kycklingar i år. Alla har inte dock klarar sig, vilket är väldigt ovanligt för oss. Speciellt Berits kull hade otur där tre kycklingar dött under deras första levnadsdagar. Antagligen för att de hamnat utanför boet och blivit kalla. Naturens gång känns grym. Astas 8 kycklingar ser dock ut att hålla sig in i boet tills mamma Asta tycker det är dags att gå ut o söka mat. :)

Airas små

Alma ville snabbt ut med sina små dunbollar, hon hade säkert kramp i benen efter allt liggnade. Väntade envist på att alla små skulle hinna kläckas, men sen så skulle hon ut! En sådan envis, stark och bestämd mamma är hon, hennes duktiga kycklingar hakar på och ser när mamma krafsar och söker mat och sandbadar. Just så som det skall vara. (lustigt att hönor kan ha så olika personligheter) Sju kycklingar fick hon, en ljus och rästen mer eller mindra svart/gråa. Alltid lika intressant att de vilka färger det kommer och hur deras färger sedan utvecklas.

Aira sandbadar vilt och de små ser och lär

Berit med sina små som växer så det knakar. Onödigt många av dom har en snabbväxande kam, ser ut att bli många tuppar. Berit funkar bra som mamma, lika lugn som sin mor Alma.

Två ruvare har vi ännu, Blenda och Asta...så väldigt dåligt med ägg för tillfället, de har viktigare saker att tänka på :) Tur att det finns äggläggare i andra hushåll som inte lider av samma kycklingfeber som våra höns. Tack för äggen Anna! :)

ungarna

Våren sprudlar verkligen av liv. Tråkigt med regninga dagar när det inte lockar att vara ute och njuta av det från morron till kväll.Viirus ungar har kommit upp i den åldern att de längre inte hålls i boet utan utforskar och smakar fast föda :) Två pojkar är det en helsvart och en med lite vitt på nosen och i pannan, så söta så.

Vårkänslorna har verkligen infunnit sig i hönshuset.. två sköter kycklingar, två ruvar och två springer efter tuppen (tror även Blenda snart kommer börja ruva..) Unghönsen har också vårkänslor, tupparna har förstått innerbörden med att vara tupp och föra vidare sina gener (detta gillar ju dock inte ledartuppen Baltasar om), och tack vare det klottiga vädret kunde jag även se att unghönorna blivid parade (smutsiga ryggar) så snart hoppas vi se de små första äggen som förhoppnngsvis läggs inomhus i reden och inte göms i nån buske. Bra om det blir fler äggläggare, så kanske vi inte måste köpa ägg från butiken mera på en stund igen..
Beta med sina kycklingar växer så det knakar. Två tuppar och en höna ser det ut att vara som hon sköter om. Konstigt hur det alltid tycks bli fler tuppar ur en kull, även en sån liten kull... :)

kyckling C11

I vanliga fall hjälper jag inte kycklingar, utan låter naturen ha sin gång och sortera bort de svaga individerna. Speciellt då i kläcknings skedet.

I dag har vi dock brutit mot denna "regel". En av Berits 8 alldeles nykläckta kycklingar hade kommit sig ut ur boet på egen hand på morron och inte sluppit tillbaka. Vi lyfte tillbaka den till hönsmamma Berit, men nästa gång vi tittade hade den skaran flyttat sig ut ur boet för första gången-alla då förutom den lilla stackaren som varit på villovägar tidigare (hade antagligen inte hunnit få upp värmen ordentligt). De övriga kycklingarna krafsade runt i hönshuset med modern hade inte tid att värma denna lilla. Kycklingen blev svagare och hölls sedan inte mera upprätt.
 Det var då som mina hönsmamma instinkter slog vid. Den nästan livlöse lille krabaten fick första hjälpen under vaktlarnas värmelampa så länge jag värmde vetepåse i mikro och förberedde med skrivbordslampa som tillfällig vämelampa inomhus. Inomhus följde vi hur andningen stabilicerades och den igen drog benen tillbaka under kroppen. Spännande var det för mig och barnen att vänta och se, vi var ju redan förberedda på att den kommer att dö. Efter värmeterapi, possitiva kommentarer och efter att ha fått dricka en hel del vattendroppar från barnens fingerspetsar så var den en lika pipig och glad kyckling som kycklingar skall vara. :) Skönt att få föra tillbaka en liten pigg och varm kyckling ut till sin mor istället för att gräva en grav.

:)

Bhoomis små och Viirus fina

Löjligt hur spännande hur det kan vara med kycklingar. Tror jag är stoltare än hönan Bhoomi. De är ju så fina! :) Alltid lika spännande att se vilka färger som kommer. Ser ut som vår tupp Baltasar får grå kycklingar i olika nyanser. Pingvin färgade och en helfärgad ljus, tror den blir en ljus grå. Av 8 ägg har nu 5 kycklingar krupit fram, ännu ligger hon kvar i boet, så ev kan det komma nån till..


Idag tittade vi också vem som gömde sig i Viirus bo. Har inte velat störa dom tidigare. Viiru har varit så nervös, så var rädd att hon skulle överge dom. En helsvart unge och en svart med lite vitt. Dessa är Lakus första ungar, svart är tydligen dominerande. :)

små lurviga krabater. :)

gick ut med kameran

Det är så mysigt med nykläckta kyklingar. Beta har duktigt ruvart på tio avelsägg, tre kyklingar fick vi i går. Ännu ligger hönan Beta kvar och värmer äggen, men ser inte ut att bli fler kyklingar, kan inte höras pip från äggen. Fina är iallafall de tre som vi nu har. :)

C1, C2 och C3 heter det bara ännu, tills vi vet vilka som är hönor och tuppar

Övriga höns håller sig sysselsatta. Två ruvar..

under Bhoomi kan det vara kyklingar på söndag

Berit har ruvart ca en vecka, så hon har en tid kvar.

Övriga är ute och sprätter.

Baldovino, Bellinam Berta och Berto vågar sig knappt ut ännu, det tar tydligen sin tid

Kaninerna njuter av vårsolen. Viiru som just fått ungar är ovanligt pirrig och nervös (mera än än var med tidigare kullen) Täckte idag igen bohålet med hö, känner sig tydligen osäker..

Viiru

massor massor med hår, två svarta kaninungar hittade jag (vet inte, men trodde de var tre i går..)

Per-Bertil njuter i vårsolen.

Lilla söta Kajsa skall snart få flytta till sommarburen

fru Pesonen och Laku har varit samboende under vintern, men ska få ha paus under sommaren. Lugnare så för fru Pesonen, för Laku tycks ännu hoppas att hon ska få hans ungar fast hon är en gammal dam.

ungar och kyklingar = nu är det vår

Väntans tider...

Första kullen med vår nya kanin hane Laku är födda. Viiru födde i går tre små ungar, en mörk var den ända jag såg, de två andra kände jag bara i boet. Ville inte störa mera, Viiru var lite nervös. Först väntar man på att ungarna föds, och sedan väntar man att ungarna skall växa så man får se hur de ser ut. Tror ju att de kommer bli underbart söta.

I kväll hörde jag även pip från Betas ägg. Köpte in 10 st avelsägg som hon nu troget ruvat. Men ännu är loppet inte vunnet, de skall klara av att ta sig ut ur ägget, och överleva det första dygnet. Jag genomlyser inte ägg alls, utan låter alla ägg ligga kvar tills hönan lämnar boet med kycklingarna, så vet inte om jag skall vänta mig två kycklingar eller fler. Vill störa den ruvande hönan så lite som möjligt. Brukar dock märka äggen så jag lätt kan se om någon annan höna fyller på med nya ägg, så det inte blir för trångt i boet. I morron blir det förhoppningsvis kykling fotografering. Hönorna Bhoomi och Berit ruvar också, så mera kycklingar på kommande i slutet av månaden, då från våra egna ägg. :)


Det ända trädgårds arbete som jag gjort är att gräva efter mask till hönorna samt sökt fram en gammal trälåda att odla (ogräsfritt) i. :) Allt har sin tid.

hönsmat

Funderar ju väldigt mycket på vad vi själva äter, att maten skall vara så ren som möjligt utan tillsatts ämnen och helst ekologisk. Samma tankesätt finns också när det gäller maten som våra djur äter. Jag vill inte köpa färdigfoder. Dels för att det känns onödigt och dyrt, men även för att man inte kan variera och påverka vad djuren får äta.

Eftersom att jag inte vill mata våra djur med färdiga blandningar så har jag fått läsa och fundera mig fram till en (enligt mig) bättre lösning. Jag vill att våra höns skall må så bra som möjligt, att de skall få stimuli samtidigt som de äter och få en mångsidig kost som innehåller rena råvaror och som inte är färdigt "tuggad" med torkade restprodukter. Tanken är ju att djuren skall må bra, få fina och näringsrika ägg och starka ungar.

En höna äter det som den behöver om hon själv kan få bestämma och söka. En frigående höna får därför en mångsidig mat. Vintertid går detta dock inte, så då här det vår uppgift att försöka ge så mångsidig och bra mat till hönorna som vi kan. Såhär ser våra hönors matlista ungefär ut vintertid, varrierar från dag till dag:

fri tillgång av:

Rent vatten

Sand för att "tugga" maten med

Snäckskal / kalk / äggskal (avsköljda, torkade och krossade från enbart våra egna ägg) och ev lite matsalt med (oftast får de den salten de behöver om man ger maträster till hönorna)


-----

varje dag ges:

spannmål: vete, havre eller korn (Kastar oftast en del golvet i hönshuset så får hönorna sprätta o söka.)

mjukfoder: Piimä/joghurt löpe/kefir/vatten, kokt potatis, riven morot, bröd, fisk, matrester, havre gryn, linfrön, hirs, hampafrön, linser, majsmjöl.

grönt: torkade nässlor, gräs och kirskål. Kål, rovor, betor, blötlagda ärter, groddar (vete, hirs, alfalfa, linser..)

-----

övrigt:

 kompostmask, vitlök i maten eller dricksvattnet ibland motverkar ohyra, matolja,bär


-----

kyklingfoder:  

De första dagarna ger vi kyklingara samma mjukfoder som de vuxna, med ett välkokt ägg som tillsats, allt finfördelas. De får då även undulatfrön och övergår sedan till samma spannmål som de vuxna. Rent vatten, sand och krossat äggskal (avsköljda, torkade och krossade från enbart våra egna ägg).

-----

Detta är allstå nått som vi använder oss om och som ser ut att funka. Goda ägg, bra kläckningsprocent och starka kyklingar har vi iallafall. Ville som sagt slippa snabbmat för hönsen. För er som funderar i samma banor så rekomenderar jag läsa tex böckerna "Hönsskötsel på rimligt vis" och  "Höns : raser, skötsel, uppfödning" samt http://www.alternativ.nu/

golfbollar till hönorna

Att det inte går att tvinga en höna att ruva det har de flesta hört, de har också en biologisk klocka som säger när det är dags. Men det finns dock några knep att ta till om man vill uppmuntra en höna att ruva (sålänge man har en sådan hönsras som har ruvlusten kvar)

En sak är hurudant rede hönorna har och hur många. Rederna skall vara på ett mörkt ställe. Gärna på samma vägg som fönstret så det är mörkt och mysing i redet. Jag tycker det är praktiskt att ha löstagbara reden så kan man lätt placera reden på olika ställen i hönshuset, vissa hönor gillar att vara på marknivå och vissa vill vara lite högre upp. En annan fördel med löstagbara reden är att redet sedan kan flyttas om man har en ruvande höna som skulle behöva lugn och ro. Jag brukar inte flytta redet under tiden som hon ruvar utan först när första kyklingen kläckts hon är då så sysslesatt med kyklingen. Jag har haft hönan med sina små kykligar skillt de första dagarna, i skild bur i hönshuset, så att alla kyklingar hinner kläckas och kommit på benen före familjen ger sig ut på äventyr.

En annan sak som uppmuntrar höns till att ruva är synen av ett bo fullt med ägg. Då tycker jag att det känns dumt att riskera de riktiga äggen på det sättet (kan ju vara att ingen vill ruva och äggen blir dåliga). Det är här golfbollarna kommer in i bilden. Varje gång en höna lägger ett ägg så byter man ut det till en golfboll, hönan lever då i tron att hennes egna ägg ligger kvar i boet och när det blir tillräckligt många så kan hon bestämma sig för att ligga kvar. När boet har ca 10-15 golfbollar  börjar jag oftast om från början. Ruvningsinstinkten triggats oftast av ett fullt bo med "ägg" så man kan pröva fylla redet några gånger på detta sätt. Om hönan då bestämmer sig för att börja ruva så kan man låta henne ligga ca två dygn på golfbollarna för att kolla att hon inte tappat lusten. Då är det dags att byta ut bollarna mot rumsvarma ägg som man köpt/ samlat in eller förvarat. Efter ca 21 dygn borde små dunbollar dyka upp. :)

två nykläckta och ännu fuktiga dunbollar 2013