ta tillvara skruttig lök

Ibland blir inte skörden den man hoppats. Knäpparlarv är nått vi varje år haft mera eller mindre av. Hönorna äter dom gärna, men de hittar tillbaka och gillar att mumsa på vår lök. Så att torka löken inför vintern blir då svårt eftersom hållbarheten blir sämre.
Vi använder väldigt mycket lök och att vänta att de förstörs är otänkbart. Har tidigare tagit bort skadade partier och hackat både lök och blast och fryst in i minigrip påsar, men finns en risk att andra frysprodukter tar smak av löken. Så i år ville jag tänka om och pröva nått nytt.

Jag är väldigt förtjust i syrade produkter, både för de goda smakernas skulle men ävne med tanke på hållbarheten och inte minst för de hälsoeffekter som fermenterade produkter har. Där är reseptet enkelt, hacka löken och koka upp en saltlag (1 1/2liter vatten och 4 tsk havssalt) själv la jag i lite chili med för att ge det en tvist. Burken låter man sedan stå i rumstemperatur i 10 dagar och förvarar den sedan kallt. Mums

Den andra burken blev lite av ett experiment, med lag på prinsipen 1-2-3 (ättika-socker-vatten) även den burken fick chili med och lite andra kryddor.

Få se vilken som blir det vinnande konseptet (jag hoppas ju att det är den syrade som inte innehåller socker)

Härligt med skördetider.

nya tag

Vet inte om det är Google som vill att jag lever i tron att folk är inne och läser min blogg trots att jag inte skrivit nått på länge samt att jag alltid kännt att jag bara skriver blogg till mig själv och för mig själv. Men statistiken visar att trots mina misstankar och min frånvaro så är det ganska många som varje dag hittar till min blogg ändå...och det vore ju smickrande.

Har gjort många intressanta och långa blogginlägg under promenader eller under tiden jag suttit och ammat, men de har lämnat i mitt huvud. Allt har sin tid, och nu har tiden gått till annat. Har bland annat påbörjat studier i Mathantverk, äntligen. mera om och runt detta kommer jag antagligen blogga, det är väldigt inspirerande. En annan trevlig sak (som jag är barnsligt nöjd över) är att vi äntligen skaffat lantrashöns, Tyrnävastammen. De som känner mig vet hur intresserad av gammalt Finskt, detta gäller även våra finska djurlantraser (och växter), som har just de egenskaper som passar det finska klimatet och är absolut värt att bevara för de fina egenskaper som de har. Hönorna är de första, men beroende på hur och var vi kommer bo i framtiden så hoppas jag ju att även kanske kunna vara med och bevara nån annan djurart, vi får se.

Här har vi tuppen Ukkonen med sina tre fruar Pilvi, Aurinko och Tähti. (Ukkonen betyder åska, det är inget riktigt finskt namn, men hönorna bär riktiga namn som betyder Måln, Sol och Stjärna) Alla tyrnävähöns i genbank. Lovar jag skriver mera om dom en annan dag. ;) Iallafall tar jag nya tag och tänkte mig att sätta på datorn och skriva nått ibland, även om det mäst känns som om jag skriver till mig själv.