onsdag 23 augusti 2017

ett år med myskankor

Hittade bilder på våra myskankor, som vi prövade på att ha under ett år. Känns lite som om det inte är tillåtet att tala om dom eftersom hela familjen saknar dom (mer eller mindre). Det började med att jag i panik tömde hönshuset på hönor, vi trodde vi hittat vårt hus och hönorna skulle då inte ha plats. Så blev inte fallet, det blev inget hus och hönshuset gapade tomt. Jag har länge velat pröva på att ha myskankor, har hört att de inte väsnas mycket och har gott kött, så när jag såg en annons med myskankor till salu så var beslutet inte svårt. Vi hämtade hem ett helvitt par. De var underbara. Myskankhanen, som kallsa för tupp var en lung och behaglig typ som fick namnet Lucas och hans vackra fru fick nament Lucia.


 Efter ca en vecka så kännde jag dock att Lucia gärna skulle få mera egen tid och gärna dela Lucas med någon annan, så hittade jag Anki. Hon hade upphittats i skogengen med sin syster och bodde nu med en flock hönor efter att systern dött, han var en en klar ledare och både Lucas och Lucia blev mycket frimodigare och oräddare när de hade starka Anki med sig. Det tog inte länge före Anki bestämde sig för att ruva fram ällingar (så heter ankornas ungar). Och genast de kläckts så övertalade Lucas även Lucia att ruva

 



Det blev en sommar med många hungriga ällingar. Och precis som jag hört så växter ällingarna jätte snabbt och åt även massor. De gick ofta med näbbarna i gräsmattan och sökte sniglar och maskar.

Min erfarenhet är enbart possitiv, de låter inte har bara ett haspande ljud när de hälsar på varandra och få viftar de glatt på stjärten. En annan skrocka jag hört att de inte skulle ha lika stort behov av vatten som andra ankor, men detta stämmer inte, myskankor älskar vatten lika mycket som andra ankdjur och det var orsaken till varför det bara blev ett års projekt, vi har ingen damm och kommer inte bygga nån här (bor på hyra). Myxkankor är väldigt sympatiska och följer gärna efter och tittar på var vi gjort i trädgården. De är dock skickliga flygare, så ett staket runt trädgårdslandet är inga garantier, däremot så krafsar och gräver de inte på samma sätt som höns.


Summa mummarum. När vi hittar vårt ställe på jorden så har myskankorna sin givna plats. Inte då istället för höns utan på sidan om hönorna. De kompleterar varandra på ett bra sätt. Sniglarna som hönorna ratar så äter gärna myskankorna. Jag får mycket nerklottad halm till trädgårdslandet, super i värmebänken. Och köttet på myskanorna är otroligt gott. Men först och främst för att de är så sympatiska!

(mårdhunden tog Lucia, men Lucia och Anki fick fortsätta sina liv hos en annan familj. Vi skaffade hönor igen tills vi har bättre utrymmen för ankor)

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skriv gärna en kommerntar, det uppskattar jag! :)

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...