ett år med myskankor

Hittade bilder på våra myskankor, som vi prövade på att ha under ett år. Känns lite som om det inte är tillåtet att tala om dom eftersom hela familjen saknar dom (mer eller mindre). Det började med att jag i panik tömde hönshuset på hönor, vi trodde vi hittat vårt hus och hönorna skulle då inte ha plats. Så blev inte fallet, det blev inget hus och hönshuset gapade tomt. Jag har länge velat pröva på att ha myskankor, har hört att de inte väsnas mycket och har gott kött, så när jag såg en annons med myskankor till salu så var beslutet inte svårt. Vi hämtade hem ett helvitt par. De var underbara. Myskankhanen, som kallsa för tupp var en lung och behaglig typ som fick namnet Lucas och hans vackra fru fick nament Lucia.

 Efter ca en vecka så kännde jag dock att Lucia gärna skulle få mera egen tid och gärna dela Lucas med någon annan, så hittade jag Anki. Hon hade upphittats i skogengen med sin syster och bodde nu med en flock hönor efter att systern dött, han var en en klar ledare och både Lucas och Lucia blev mycket frimodigare och oräddare när de hade starka Anki med sig. Det tog inte länge före Anki bestämde sig för att ruva fram ällingar (så heter ankornas ungar). Och genast de kläckts så övertalade Lucas även Lucia att ruva

 

Det blev en sommar med många hungriga ällingar. Och precis som jag hört så växter ällingarna jätte snabbt och åt även massor. De gick ofta med näbbarna i gräsmattan och sökte sniglar och maskar.

Min erfarenhet är enbart possitiv, de låter inte har bara ett haspande ljud när de hälsar på varandra och få viftar de glatt på stjärten. En annan skrocka jag hört att de inte skulle ha lika stort behov av vatten som andra ankor, men detta stämmer inte, myskankor älskar vatten lika mycket som andra ankdjur och det var orsaken till varför det bara blev ett års projekt, vi har ingen damm och kommer inte bygga nån här (bor på hyra). Myxkankor är väldigt sympatiska och följer gärna efter och tittar på var vi gjort i trädgården. De är dock skickliga flygare, så ett staket runt trädgårdslandet är inga garantier, däremot så krafsar och gräver de inte på samma sätt som höns.

Summa mummarum. När vi hittar vårt ställe på jorden så har myskankorna sin givna plats. Inte då istället för höns utan på sidan om hönorna. De kompleterar varandra på ett bra sätt. Sniglarna som hönorna ratar så äter gärna myskankorna. Jag får mycket nerklottad halm till trädgårdslandet, super i värmebänken. Och köttet på myskanorna är otroligt gott. Men först och främst för att de är så sympatiska!

(mårdhunden tog Lucia, men Lucia och Anki fick fortsätta sina liv hos en annan familj. Vi skaffade hönor igen tills vi har bättre utrymmen för ankor)

 

ta tillvara skruttig lök

Ibland blir inte skörden den man hoppats. Knäpparlarv är nått vi varje år haft mera eller mindre av. Hönorna äter dom gärna, men de hittar tillbaka och gillar att mumsa på vår lök. Så att torka löken inför vintern blir då svårt eftersom hållbarheten blir sämre.
Vi använder väldigt mycket lök och att vänta att de förstörs är otänkbart. Har tidigare tagit bort skadade partier och hackat både lök och blast och fryst in i minigrip påsar, men finns en risk att andra frysprodukter tar smak av löken. Så i år ville jag tänka om och pröva nått nytt.

Jag är väldigt förtjust i syrade produkter, både för de goda smakernas skulle men ävne med tanke på hållbarheten och inte minst för de hälsoeffekter som fermenterade produkter har. Där är reseptet enkelt, hacka löken och koka upp en saltlag (1 1/2liter vatten och 4 tsk havssalt) själv la jag i lite chili med för att ge det en tvist. Burken låter man sedan stå i rumstemperatur i 10 dagar och förvarar den sedan kallt. Mums

Den andra burken blev lite av ett experiment, med lag på prinsipen 1-2-3 (ättika-socker-vatten) även den burken fick chili med och lite andra kryddor.

Få se vilken som blir det vinnande konseptet (jag hoppas ju att det är den syrade som inte innehåller socker)

Härligt med skördetider.

bokashi i godislådor

Våra hönor äter matrester, men ändå finns det en hel del organiskt material som inte kan ges till dom. Vi använde oss tidigare av en isolerad kompost för vårt köksavfall, men eftersom vintern här blir väldigt kall så fryser komposten och då stannar processen dvs materialet minskar inte i mängd och komposten blir snabbt full. Ville testa på nått annat och böt då sätt att kompostera till bokashi, och sedan dess har det inte funnits någon återvändo.


Det finns fina bokashibehållare med kran, men jag ville börja simpelt för att testa på så det blev ett 10 liters ämbare med lock och köpt bokashiströ. Det funkade jätte bra, fyllde ämbaret packade och la på strö ibland och lät stå innomhus med lock i två veckor. Det funkade fint.  Men ämbaret öppnades dagligen och syre är inte bra för bokashi (och inte så trevligt för näsan). Ville ha en mindre behållare med lock, och eftersom jag redan hade släpat hem gamla lösgodislådor för att använda som miniväxhtus att förodla i så kom de i användning även till bokashi. Det har funkat jätte bra. Lådan fylls snabbt och det är lätt att pressa ut luft från massan. Lägger tidningspapper underst och överst för att inte få så mycket lakvatten. En stor fördel med små behållare är också när de ska grävas ner, smidigt att kunna gräva en mindre grop i trädgårdslandet och hälla i bokashi i den, iallafall nu sommartid när man ofta får tömma dom. Känns bra att få ge tillbaks näringen man lånat från jorden när man odlat, sluten cirkel.


Mera läsning om bokashi finns Här.

Hur man kan göra egen bokashi spray (används istället för strö) finns att läsa Här.