Att vela göra mycket själv så kräver mycket tid, så är det. Mycket tid att söka fakta, lära sig, misslyckas och pröva pånytt. Men även då mycket belönande att lyckas och få använda slutprodukten. Hur tänker jag om tid? Tid är pengar? Både ja och nej. Vissa kan se tiden som dyrbar på det sätt att man skulle få in mycket pengar om man då istället skulle lönejobba istället för att lägga sin på sådant som jag pysslar med, och visst är det väl också sant. Men jag ser det då hällre den andra vägen, varför jobba för att få pengar till att köpa de saker som man själv kan laga om man hade mera tid (pluss dessutom laga bättre produkter än dom man kan köpa i butiken)
Vårt samhälle är uppbyggt på att behöva pengar och att allt cirkulerar kring pengar. Tiden används för att förtjäna pengar. Och många gånger känns det som om lönearbetet står i centrum för människans liv, vi arbetar för att kunna köpa en bil så vi ska kunna ta oss till jobben, ser till att få en god nattssömn för att vakna upp utvilade o orka med en ny arbetsdag. Ska det vara så? Varje sak som kostar så kräver en inkomst, då ingen skillnad om vi köper en en tröja på loppis för två euro eller en bil för några nollor till. Ju mer vi vill ha och behöver ju mer pengar måste vi ha. Jag har hällre tid än pengar, jag är betydligt lyckligare av att känna att jag har gott om tid än pengar i plånboken. Samtidigt som att få en ballansgång i att vara förnöjd med vad man har istället för vad man inte har.
tid = lycka, kanske så.
Vi som väljer självförsörjning har oftast ett dilemma med tiden. Snabbt insåg man att allt tar mycket tid, ett djur blir inte till ett köttpaket på en dag utan det är en lång process som tar mycket tid. Tid som man gärna ger, eftersom det blivit en självklarhet, ett sätt att leva, nått man inte skulle byta mot ett paket butikskött, just för att man förstår att uppskatta tiden och arbetet som det krävs. Men samtidigt krävs det någon typ av inkomst för att få räkningarna betalda, så då måste även den dyrbara tiden läggas på jobb som ger pengar.
