pepparriska

Både vemodigt och skönt med skolstarten. Men efter att ha fått vara ensam hemma en tid med fyra barn så fanns det nog mera lättja än vemod i mig inför skolstarten, Så genast skolbussen åkt, så traskade jag (i sällskap av vår sovande yngsting) till skogen. Där väntade pepparriskorna på mig, så glad jag blev, det var just dom jag var påväg ut och träffa. Hur kommer det sig att man alltid hittar mycket svamp den dagen man bestämde sig ta med den lilla korgen?! Plockade korgen full, och tackade för mig och lovade återkomma.

 

Känslan att veta att vi nog kommer få äta svampsallad är skön. Att odla, samla och slakta ger en skön kännsla, en känsla av trygghet-vi har nått att äta i vinter.

 Nu hoppas jag innerligt att svartavinbären har väntat på mig, iallafall en liter eller så, så jag får ihop till lite svartvinbärs likör.

För er som är intresserad att laga egen saltsvamp eller svampsallad så har jag skrivit mera om det tidigare, linken är HÄR.

...och för er som föredrar likör, så finns linken HÄR. :)

bäst före datum får en ny chans

Jag har länge kännt mig bitter över hur detta slit och släng samhälle är uppbyggt, att kläder köps för att de man senaste köpte inte längre känns rätt. Det är stora saker, och omöjligt att gräppa i ett blogginlägg. Hur andra väljer att konsumera är inte min sak och det hur människorna i Bangladesh mår att sy alla modekläder är väl inte heller min sak. Inte i detta blogginlägg iallafall..

Däremot vill jag lite beröra begreppet Bäst före som många tror att är ett synonym med Kasta bort. Så är ju sällan fallet dock. Jag förstår att butiken inte kan sälja till fullt pris mera efter bästföre datumet gått ut. Men stora delar av det som kastas bort av butiken kunde klara av en andra chans, även den mat som passerat bästföredatum hemma i våra kylskåp. Vårt lilla trädgårdsland består av enbart andra chanser i år...Ville i år pröva på en värmebänk. Men istället för att vara tidigt ut på våren så tog det sin tid före de gamla brädorna blev en låda och grannens hästskit hämtats, så trodde faktiskt det var lite bortkastat arbete. Men icke. Det har varit mycket tillfredsställande att odla med frön där bäst före datum passerat för länge sedan och fått se hur butikens bortratade kryddväxter återhämtar sig och ger vacker skörd. Det ger maten mersmak.

Årets spenat skördad, väntar och ser vad jag skall fylla tomrummet i lådan med. Nått dyker säkert snart upp.

nya tag

Vet inte om det är Google som vill att jag lever i tron att folk är inne och läser min blogg trots att jag inte skrivit nått på länge samt att jag alltid kännt att jag bara skriver blogg till mig själv och för mig själv. Men statistiken visar att trots mina misstankar och min frånvaro så är det ganska många som varje dag hittar till min blogg ändå...och det vore ju smickrande.

Har gjort många intressanta och långa blogginlägg under promenader eller under tiden jag suttit och ammat, men de har lämnat i mitt huvud. Allt har sin tid, och nu har tiden gått till annat. Har bland annat påbörjat studier i Mathantverk, äntligen. mera om och runt detta kommer jag antagligen blogga, det är väldigt inspirerande. En annan trevlig sak (som jag är barnsligt nöjd över) är att vi äntligen skaffat lantrashöns, Tyrnävastammen. De som känner mig vet hur intresserad av gammalt Finskt, detta gäller även våra finska djurlantraser (och växter), som har just de egenskaper som passar det finska klimatet och är absolut värt att bevara för de fina egenskaper som de har. Hönorna är de första, men beroende på hur och var vi kommer bo i framtiden så hoppas jag ju att även kanske kunna vara med och bevara nån annan djurart, vi får se.

Här har vi tuppen Ukkonen med sina tre fruar Pilvi, Aurinko och Tähti. (Ukkonen betyder åska, det är inget riktigt finskt namn, men hönorna bär riktiga namn som betyder Måln, Sol och Stjärna) Alla tyrnävähöns i genbank. Lovar jag skriver mera om dom en annan dag. ;) Iallafall tar jag nya tag och tänkte mig att sätta på datorn och skriva nått ibland, även om det mäst känns som om jag skriver till mig själv.