På fredag fick vår kanin Viiru ungar, sex stycken överlevde, en unge dog och även mamma Viiru själv hittades död. Skrev tidigare om detta, nu kommer en uppföljare.
Hoppades på att kanin fru Pesonen även skulle få en unge, eftersom att hon parades samma dag, men trodde inte att det faktiskt skulle bli så. Pesonen är nämligen en gammal dam som inte fått ungar (iallafall inte hos oss). I går hittade jag mycket riktigt En unge i hennes bo, en stor (antagligen för stor för att klara en förlossning) med samma fina wienerteckning som sina föräldrar. Död tyvärr. Har ju hört att kaniner kan adoptera andras kaninungar, och hoppades det skulle funka även här. Så jag tog bort fru Pesonen ur sitt bo en stund och planterade in Viirus sex ungar i det håriga boet och lät dom ligga en stund före jag släppte in mamman tillbaka för att de skulle dofta rätt.
Senare på kvällen kikade jag in i boet, men de var då inte längre täckta av bomaterial, där låg nu sex kalla kaninungar varav en var död. Hade nog tänkt att naturen skulle få ha sin gång, att det var upp till Pesonen om de skulle överleva. Men förmådde mig inte lämna dom där och dö. Så de fick komma in på värmebehandling, på min mage. Nr 2 dog nästan genast vi kom in och nr 3 dog nu på morron. Så nu har vi tre kaninungar som jag handmatar.
Låter kanske omständligt och tidskrävande, och det är det ju nog egentligen. Men finns det liv så finns det chans. Kan inte tänka mig ta bort dom små utan bra förklaring, de förtjänar nog en chans.
Så nu kämpar vi vidare, och ser om någon av dom överlever..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommerntar, det uppskattar jag! :)