kyckling C11

I vanliga fall hjälper jag inte kycklingar, utan låter naturen ha sin gång och sortera bort de svaga individerna. Speciellt då i kläcknings skedet.

I dag har vi dock brutit mot denna "regel". En av Berits 8 alldeles nykläckta kycklingar hade kommit sig ut ur boet på egen hand på morron och inte sluppit tillbaka. Vi lyfte tillbaka den till hönsmamma Berit, men nästa gång vi tittade hade den skaran flyttat sig ut ur boet för första gången-alla då förutom den lilla stackaren som varit på villovägar tidigare (hade antagligen inte hunnit få upp värmen ordentligt). De övriga kycklingarna krafsade runt i hönshuset med modern hade inte tid att värma denna lilla. Kycklingen blev svagare och hölls sedan inte mera upprätt.
 Det var då som mina hönsmamma instinkter slog vid. Den nästan livlöse lille krabaten fick första hjälpen under vaktlarnas värmelampa så länge jag värmde vetepåse i mikro och förberedde med skrivbordslampa som tillfällig vämelampa inomhus. Inomhus följde vi hur andningen stabilicerades och den igen drog benen tillbaka under kroppen. Spännande var det för mig och barnen att vänta och se, vi var ju redan förberedda på att den kommer att dö. Efter värmeterapi, possitiva kommentarer och efter att ha fått dricka en hel del vattendroppar från barnens fingerspetsar så var den en lika pipig och glad kyckling som kycklingar skall vara. :) Skönt att få föra tillbaka en liten pigg och varm kyckling ut till sin mor istället för att gräva en grav.

:)